Ballonger flyger enligt principen "lättare än luft", d.v.s. balllongen är lättare än en lika stor volym av den omgivande luften. Detta gäller även ballongens nära släkting luftskeppet. Skillnaden mellan ballonger och luftskepp är att de senare kan förflyttas mot vinden med hjälp av en motor medan ballonger följer med vinden. Ballonger och luftskepp kallas ibland med ett samlingsnamn för aerostater (eftersom lyftkraften är statisk, dvs den har inget med luftens rörelse att göra). För övrigt finns ingen speciell organisation för luftskepp i Sverige utan SBF:s intresseområde är, trots namnet, alla aerostater.

Typer av aerostater

Man kan åstadkomma den statiska lyftkraften genom att värma upp luft eller använda en lätt gas. Man får då alltså följande fyra kategorier:

Varmluftballong	Gasballong
Varmluftskepp	Gasluftskepp

Varmluftballongen är den typ som är absolut vanligast idag. Luften i ballonghöljet värms med hjälp av en gasolbrännare monterad ovanför korgen. Man eldar inte hela tiden utan stötvis och kan med hur mycket man eldar reglera hastigheten i höjdled. För att kunna sjunka snabbt, eller för att tömma ballonghöljet vid landning, finns det en ventil i toppen av ballongen som kan öppnas via en lina från korgen.

En ballong flyger med vinden, men det blåser ofta åt olika håll på olika höjder. Med brännarens hjälp kan man kontrollera sin höjd mycket exakt. Genom att leta efter olika vindriktningar på olika höjder kan piloten styra sin ballong rätt.

Varmluftballonger byggs i många olika storlekar och former. De som används i tävlings/klubb/privatflyg har oftast en lyftkapacitet motsvarande 2-5 personer medan ballonger i komersiellt passagerarflyg i regel är större (de största tar upp till 30-talet passagerare!). Man kan också (oftast i reklamsyfte) bygga specialformade varmluftballonger med allehanda former som ölburkar, kiosker eller andra prylar. Man får lite annorlunda flygegenskaper och en något mer svårhanterlig ballong, men garanterat något som väcker uppmärksamhet.

Gasballongen var länge dominerande men är idag sällsynt (ingen i drift i Sverige idag), av praktiska och ekonomiska skäl. Gasen som används är helium eller vätgas. Till skillnad från varmluftballongen är höljet här inte öppet nedtill utan helt omslutande. Man har dock en liten ventil upptill där man kan släppa ut lite gas för att sjunka. För att stiga kastar man av ballast (sand).

En fördel med gasballongen är dess långa räckvidd. Som exempel kan nämnas den årliga tävlingen Coupe Gordon Bennett där det går ut på att flyga så långt som möjligt inom Europa. Andra mer extrema flygningar som jorden runt-försök har gjorts med s.k. Roziére-ballonger, där både gas och varmluft används.

Varmluftskepp finns ett fåtal i Sverige. Som nämnts så fungerar de som varmluftballonger med skillnaden att de har en motor med propeller för att förflytta sig mot vinden. Även formen på höljet är anpassad till att röra sig i förhållande till omgivande luft.

Gasluftskepp är i regel mycket stora och spektakulära farkoster. De är också den mest ovanliga av dessa fyra typer. De har använts för nyttotrafik i olika sammanhang - tidiga försök till passagerartransport och mera sentida projekt inriktade på att frakta gods till svåråtkomliga platser.